Hurghada Marina, Egypt

Kontrasterna den sista månaden har varit ganska slående. För inte så länge sedan låg vi ankrade i Sudan, som innehar andraplatsen på “Failed State Index 2008″. Den fattigdom människorna där upplever slog oss genast som en knytnäve i ansiktet i det vi knöt fast jollen vid land inte längre bort än ett par hundra meter från ruinerna av världens sista slavstation som stängde så sent som 1945.

Från Sudan och dess ruiner, getter, åsnor och människor som levde tätt intill varandra, 540 sjömil norrut och nu i Hurghada Marina. Ett nybyggd marinakomplex i ett turistområde med lägenheter, affärer, restauranger och barer.

Dagarna rullar på här i Hurghada. Den ena har varit den andra ganska lik. På dagarna har vi betat av en del småprojekter på båten, men i väldigt lugnt tempo då vi ligger på samma brygga som många seglarvänner. Och på kvällarna har det varit tid för social samvaro, mat och öl. Vi har det gott men vi fryser. Temperaturmässigt är det ungefär som en bra svensk sommar… Men det är kanske dags att vänja sig.

De flesta båtar här på bryggan ger nog sig av kommande dagar för att ta sig an de sista 200 sjömilen upp den tarmformade sista biten på kartan. Suez nästa! Medelhavet är så efterlängtat och Egypten så lite likt att ingen vill bli i här längre än nödvändigt. Vi blir dock kvar ytterligare någon vecka då vi väntar besök den 15:e april. Är vädret på vår sida omkring den 22:a april, så vänder även vi då fören norrut.

Egypterna har hittills på denna resa varit de mest krångligaste människorna att ha och göra med i alla av de länder vi besökt. Här är en liten lista på saker som gör Egypten väldigt lite omtyckt bland oss och många andra här på bryggan:

-När man ankrar i sand inne i en lagun för att gömma sig för skitväder som är i antågande, är det inte trevligt att bli bortkörd av en National Park Ranger som inte bryr sig ett kvack om att det ska blåsa hattar och kaniner kommande dagar och dessutom ankrar sin egen båt på korall.
-Och då man två timmar senare är i färd med att ankra i en skyddad liten vik börjar man hata Egypten då man möts av kustbevakningen i en gummijolle som förbjuder oss att släppa ned ankaret. Även fast vi flera gånger förklarar att vi måste gömma oss för kommande skitväder i två dagar, inte är intresserade av annat än att sitta på båten och vänta och därefter segla vidare så fort vi får möjlighet. (Eftersom vi inte fick stanna gick vi ut till sjöss och fick dagen därpå dreja bi då sjön var för grov för att vi egentligen skulle kunna komma någonstans. Ingen dramatik men kanske lite onödigt).
-När man i Hurghada checkar in och måste använda en agent som försöker lura en på pengar även om man kommit överrense om kostnaderna i förväg. Det har nu tagit fem dagar och vi har inte fått våra papper ännu…
-När man ska tanka diesel och har kommit överrense om ett pris per liter i förväg, kan man bli milt sagt irriterad när priset plötsligt går upp när man ska börja tanka. Att sedan tankningen, som måste ordnas genom en agent, kan ta fem dagar att få till skott är en annan sak.
-När man köper ett simkort till mobilen blir man lurad.
-När man handlar mat på supermarknaden måste man hålla koll på personen i kassan då han hittar på egna priser. Ett avvik på 17 pund är ju ganska mycket då det man handlar tillsammans kostar 50 pund.

Jadå, då har jag fått gnälla ifrån mig lite grann. Nu känns det genast lite bättre.

I dagarna som kommer seglar vi nog upp till El Gonua för att invänta vårt besök. Men vi återkommer till Hurghada senare.

Vi hörs!